Oordning

Ett myller. Som små myror i en jättelik myrstack. På avstånd liknar det en rödtonad jordhög. På nära håll råder ett organiserat kaos.
Vinden blåser vilt i mitt hår. Det fladdrar fritt, tovar ihop sig till små knutar som kommer smärta att kamma ut. För några sekunder känner jag friheten ända ut i hårtopparna.
Vi passerar människor. Små människor, stora människor. Vi passerar lösspringande loppiga hundar, små skjul till hem, stora hotellkomplex. Hela familjer på mopeder.
Det doftar av rökelse, blommor, grillad mat och avgaser. Jag låter dofterna tränga in och fylla mina näsborrar. En del är behagliga, vissa hemska.
En moped med ett europeiskt par kör upp vid vår sida och stannar vid rödljusen. Kvinnan som sitter bak lyfter sin hand och killar mannen lätt i nacken, i glipan som bildats mellan den blå t-shirten och den svarta hjälmen på huvudet. En lätt kärleksberöring, innan de susar vidare i trafikens kaos.

Bruna ögon möter mina. Söker kontakt. Jag bemöter dem alla. Jag ser dem, alla. Jag lagrar dem i minnet. Alla de bruna vänliga ögonen i trafikens kaos. Ler försiktigt för mig själv. Vi kommer aldrig att ses igen.