Det förgångna

Jag vaknar av regnet som smattrar hårt mot fönsterblecken. Vattendropparna rinner nedför de oputsade fönsterrutorna och skapar små kanaler genom smutsen. Lakanen är blöta av svett, håret är fuktigt och jag fryser så jag nästan skakar inifrån. Jag tassar på lätta fötter upp från sängen och skruvar på varmvattnet i duschen. Duschar hett och länge tills skinnet bränner. Jag drar på mig raggsockar, rosa mjukisbyxor och en löst sittande långärmad tröja, virar upp det blöta håret i en turban och lägger mig i soffan.
Menlösa TV-program avlöser varandra med avbrott för reklampauser som känns längre än livet självt. Jag dåsar till, somnar. Drömmer mig bort en stund, men vaknar strax till igen av TV:ns skrål. Går upp, borde äta något men orkar inte. Tar en knäckemacka utan någonting på och dricker ett glas vatten. Tittar ut genom fönstret på världen utanför. Iakttar några bilar som plöjer vattnet i bilspåren på gatan och några människor med paraplyn. Borde göra något, men vet inte vad.
Sätter mig i soffan igen. Zappar mellan de oändligt många tv-kanalerna utan att hitta något intressant att titta på. Går på toaletten, bläddrar i en tidning. Kanske läsa en bok? Lägger mig i sängen med en gammal halvläst pocketbok som legat på nattygsbordet alltför länge. Börjar läsa. Somnar. Vaknar med ett ryck av telefonen som ringer. Måste svara, hinner inte. Orkar inte.

Stryker runt som en osalig ande i den lilla lägenheten. Tittar ut genom fönstret. Längtar. Orkar inte. Äter inte, sover ibland.
Timmarna passerar, solen lyser med sin frånvaro. Regnet smattrar och himlen är gråare än betongen på uppfarten till huset.
Det skymmer och blir mörkare. TV:n gör mig sällskap. Det blir kväll. Natt. Jag släntrar in till badrummet på tom mage, borstar tänderna och lägger mig i sängen. Stirrar upp i taket.
Ännu en dag som försvann ur mitt liv.