Alla de där gångerna när du är som allra mest ledsen
Avgrundsledsen
När allt runt dig är askgrått och jävligt och vinden blåser dig hårt i ansiktet så det gör ont
När fingrarna värker av kyla och blir vita, blå och röda, och sedan svarta små stumpar
När hjärtat är för litet för din kropp och du vill kasta det långt ner i ett nattsvart hav så det kan sjunka och försvinna spårlöst ner i en kladdig gyttja
När dina ögon nästan dränks av salta tårar som aldrig tar slut utan istället bildar en ocean där du får simma runt i oändligheters oändlighet. Ensam.
Du vet då.
Då ställer jag mig upp. Ler. Och så sjunger jag min hymn.
