Ett land med ett främmande språk och leende människor. Kommers. Bli en del av hysterin. Att vara eller att inte vara. Få låna en liten bit av den glödande solen. Låta solstrålarna smekande kyssa mitt vinterbleka skinn. Borra ner tårna i den varma sanden. Låta de vana fingrarna knåda mina ömma axlar och skuldror mot några futtiga baht i gengäld. Låta den solmogna mangons sötma uppfylla gommen. Kliande sandkorn i hårbotten.
Gömma sig från skyfallet. Hårda regndroppar som faller från himlen. Oändligt men kort.
Längtan i bröstet som sitter som en liten tagg. En önskan om just det här, fast något annat. En närhet till världen, fast så långt borta.
Band som skavts och nötts tills de nästan gått av ska knytas och bli starkare, genom en vardag tillsammans i en annan del av världen.
Jag blickar ner mot marken. Gömmer mitt ansikte från ljuset.
Hoppas att ingen ser.
Vacker text
SvaraRaderaGillar. Du får fram den tvetydighet som jag tycker finns i resandet, verklighetsflykt, hysteri, det faktiska fysiska välbehaget.
SvaraRaderaVäldigt målande språk.
SvaraRaderaFin målande text! Vilken lyx med mangosar, kan rädda en hel dag med det guldgula fruktköttet.
SvaraRaderaFinns många sidor till resande som du beskriver. Allt är inte bara positivt och lycka.
Varför vill du gömma ansiktet, vad är det du vill dölja...undrar man!
"En önskan om just det här, fast något annat."!
SvaraRadera