måndag 31 januari 2011

Rikt känsloliv

Med glödande ögon stirrar hon stint på mig. Hennes ilska går inte att ta miste på.
Jag hade gjort det igen. Retat upp henne utan att egentligen veta hur.
Läpparna formar sig i stora rörelser och hon blottar sina tänder. Stora ord färdas som spjut i luften. Brännande heta.
Jag ser. Men jag hör ingenting. I mitt huvud nynnar jag istället stilla på den lilla melodin jag alltid bär med mig.
Jag tittar på henne, ser hennes vrede. Låtsas förstå. Men bryr mig egentligen bara inte.
Hon kan stå där med sin svarta vrede.
Den kan hon behålla för sig själv.

4 kommentarer:

  1. Förståndigt! (av jaget, alltså)

    SvaraRadera
  2. Uj, uj, uj...det kokar snart över, eller?

    SvaraRadera
  3. Fina målningar med ord. Stormgillar hur hon väljer att stänga av och lyssna på sin egen melodi. Underbart att inte bry sig :)

    SvaraRadera