Med fingrar fläckiga av smuts rotar han vant igenom papperskorgen. På jakt efter någonting. Något som kan vara värt att spara. För där, bland kladdigt glasspapper, använda näsdukar, fimpar och snus fanns det skatter. Det kunde vara en sko. En skrynklig lapp med text. Eller något helt annat. Något spännande.
Tomburkar brydde han sig inte så mycket om. Visst tog han dem när de låg där framför honom, men det var inte dem han letade efter. De krävde mer jobb att släpa på och panta än vad de gav i vinning tillbaka. Men han gjorde det ändå. Tog hand om dem. Mest för att man skulle.
Men hans ögon och fingrar sökte ständigt efter någonting helt annat. Sådant som var skräp för andra. Vanliga människors avyttringar.
Ibland lyste det som guld mitt bland allt bråte och han fiskade upp det med andakt.
Varje dag var ett nytt äventyr.
Varje ny soptunna en oupptäckt guldgruva.
Gillar mycket. Särskilt temat och inkännandet du förmedlar.
SvaraRadera"dem" på tomburkar känns lite högtidligt men kanske passar i sammanhanget(?)
Finns en underton av glädje i texten. Som det vore självvalt. Han bär fortfarande huvudet högt trots sitt livsöde! Väldigt fin. Tycker inte "dem" står ut eller känns artificiellt på något sätt.
SvaraRaderaEn värdig beskrivning av mänskor man oftast bara går förbi, jag tyckte mycket om den.
SvaraRaderaVilken härlig attityd. "Dem" är grammatiskt korrekt och har inget med stilnivå att göra.
SvaraRadera