Finnas

Hon lekte tyst för sig själv. Bildade små bubblor av saliv som sprack mot de ljusröda läpparna. Lät den skarpa doften av nyklippt gräs fylla näsborrarna samtidigt som hon kisade mot den starka solens gula strålar.
Långt borta kunde hon se svarta konturer av fåglar som flög ikapp med vinden med de svävande molnen som bakgrund. En vild dans i luften.
Natten låg som en vag dimma i hennes minne. Suddiga ansikten i mörkret. Glansiga, med rödsprängda ögon och frissigt hår. Öl och dans tills solen gick upp och svetten blandats med resten av det pulserande dansgolvet. Tills natten blev till morgon.
Hennes ena svarta sko försvann någonstans på vägen. Hon mindes inte var.

Otåligt trummade hon med fingertopparna mot den rutiga filten under henne. Rastlösheten hade sitt grepp om hennes kropp. Kunde inte slappna av, kunde inte bara vara.
Hettan fick allt runt omkring henne att gå i slowmotion. Luften stod stilla och stockade sig i halsen.

Hon blickade ut över det grönskande sommarlandskapet framför henne och tänkte att livet trots allt var ganska fint.
Att finnas kan vara ganska fint. Ändå.