Mörkret sänker sig över Stockholm. Dagen övergår till kväll. Natt.
Utanför de smutsiga fönsterrutorna är det svart och tyst. Endast månens starka vita sken lyser in i min värld. Bilarna har slutat tuta och människorna slutat springa.
Jag trotsar klockan. Trotsar dygnsrytmen. Trotsar den dova tröttheten som kopplar sitt grepp om mig om dagarna.
Njuter av stillheten. Njuter av att inte förväntas prestera. Producera.
Låter suset av den sovande staden lägga sig som en dimma över takåsarna.
Blickar ut.
Skriver. Tänker. Gråter.
Andas.
Förlänger livet en smula.
Invaggas i nattens stillhet.
Min frizon från livet.
härlig text! gillade sättet att beskriva hur du förlänger livet en smula!
SvaraRaderaHärligt:). Önskar att jag inte hade så stort sömnbehov, gillar också att vara vaken om natten, men jag straffas för hårt dagen efter...
SvaraRaderaUnderbart!
SvaraRadera<3
SvaraRaderaPerfekt!
SvaraRaderaHärligt! Som du säkert sett gör jag likadant.
SvaraRaderaOch här ute på vischan är det om möjligt ännu mysigare.
Fastnade också för uttrycket förlänga livet.
SvaraRaderaFörlänger livet, frizon. Fint.
SvaraRaderaVackert, stillsamt.
SvaraRaderaAlla behöver vi våra frizoner där vi kan andas vår egen luft. För risk att vara tjatig men jag gör det ändå så lyfter orden jag förlänger livet texten. Harmoniskt lugn och fin text.
SvaraRaderabra passa på och lev
SvaraRadera