En labyrint.
En krokig igenväxt stig.
Prunkande grön.
En hemlig plats
på hemlig ort
som ingen ser.
Ett pillemariskt leende
från han som såg.
Han som gick barfota
över stock och sten.
Springande.
Stapplande.
Lunkande.
Han som inte nöjde sig
utan lek.
Lurig liten dikt att irra omkring i och klura om. Inte bara en väg ut ur denna labyrint. Låter ännu finare när den läses högt :)
SvaraRaderaJa klurigt. Fick en massa fantasier men de behåller jag för mig själv.
SvaraRaderaFint!
SvaraRaderaIdéväckande. Gillar särskilt de två sista raderna.
SvaraRaderaJag började tänka på en hund, men det kanske inte är helt rätt?
SvaraRaderaÅh vad fint.
SvaraRaderaJag tänkte på en människa, men det kanske inte heller är rätt?
Mmm, fint.
SvaraRadera