onsdag 2 februari 2011

Ambitiös

Textmarkören blinkar illvilligt och uppfordrande mot henne. Ett svart streck mot vit bakgrund i ett Worddokument utan namn.
-Skriv! Skriv då!, Kom igen! Skriker det mot henne.

Hon stirrar stint tillbaka. Inuti ekar det tomt. Det finns ingenting där. Ingenting som kan komma ut i text. Ingenting att formulera. Det är bara ödsligt och tomt.
Hon knackar lite med fingertopparna mot de vita platta knapparna på tangentbordet ibland. För att känna känslan. Kanske frammana ett ord eller två.
Skriver sakta, nästan motvilligt en halv mening. Suddar snabbt ut allt igen.

Utanför strålar solen. Utanför sjuder livet.
Det tigger och ber om hennes uppmärksamhet. Knackar hårt på fönsterrutan. Men hon låtsas att inte se. Vägrar att öppna.

På bibliotekets sunkiga toalett såg hon texten någon klottrat dit med en blå bläckpenna på dörrkarmen: "Livet är ett ändlöst springande mellan två meningslösa punkter"

Hon såg det framför sig fortfarande.
Ibland känns det så.
Typ idag.

5 kommentarer:

  1. Fin skildring av skrivkramp. Känner med personen som ironiskt nog sitter bland tusentals litterära storverk samlade runt sig. Hör nästan hur de viskar bakom hennes rygg. Tittar snett uppmanande, skriv då. Lider med henne! Livet är så mycket mer än springandet från födsel till döden, man måste ta sig tid ibland att inse det...långt mycket mer :)! Bra!

    SvaraRadera
  2. Igenkänning... den ilskna markören.

    SvaraRadera
  3. Skickar en extra puff här; Du skriver bra, riktigt bra för att ha skrivkramp:)!

    SvaraRadera
  4. ja visst tametusan känns det så ibland.

    SvaraRadera