Ängslig

Snöflingorna singlade försiktigt ner från himlen. Stora, vita och ulliga. Begravde sakta marken med ett mjukt fluffigt täcke. Runt omkring rådde vardagskaos. Ett virrvarr av stressade bilister som gasade, bromsade och tutade omvartannat. Försökte tränga sig fram fortast möjligast. Jagade sekunder.
Hennes röda cykel slirade runt i den nyfallna snön. Hon kämpade för att ta sig fram. Stod upp och trampade hårt på pedalerna så svetten lackade.
Hon kastade en ängslig blick över axeln innan hon svängde vänster och hoppades att hon inte skulle bli påkörd eller prejad. Hon var endast en liten myra i ett myller av hårda metallskal. En pissmyra bland elefanter som inte såg var de trampade.

En snövall blockerade vägen och tvingade henne till att hoppa av och leda cykeln. Andfådd och svettig snubblade hon framåt. Ville bara hem.
Hon försökte stänga ute ljudet av bilmotorerna och resten av världen. Fäste blicken framför sig och bara gick.

Sjöblöt i svett och med snöblöta kläder sjönk hon ner på golvet i hallen. Drog av sig mössan och lutade huvudet mot dörren bakom sig. -Aldrig mer. Tänkte hon.
-Aldrig mer!