Igår

Du ristade in mitt namn i barken
lovade att ingen skulle se
Andades tyst och försiktigt, så röken nästan försvann.

Du pekade upp mot trädtopparna
med hela din vantklädda hand. Lovade att det gömda bara var vårt.
Dina ord var fyllda av vassa taggar
som bara jag kunde höra.

Trodde dig aldrig. Ville aldrig.

En månskära skänkte oss en gnutta ljus
lät mig se din hud glöda
Tårarna färgades isblå
föll till marken som hårda spikar.