lördag 30 oktober 2010

Styrka

Musklerna vibrerar långsamt under den tunna vita huden. Blodådrorna skapar en hemlig karta som ingen vet slutet på. Ett virrvarr av trådar i blått och grönt som trasslar ihop sig och delar på sig om vartannat. Bildar en skattkarta till en okänd undangömd plats.
Hennes ögon är stora, blå och runda. Om man tittar riktigt noga, bortom det första ögonblicket av leende och lättja, kan man nästan se det böljande och dundrande mörkblå havet reflekteras djupt därinne.

Hon lutar sig ut över reglingen. Så långt ut hon kan och vågar utan att tappa taget och sänker ner ansiktet så hon nästan kan kyssa havets vilda yta. Det skummar och är kallt.
Den lilla båten skär långa djupa skåror genom vattnet som försvinner lika snabbbt igen. Spåren suddas ut och kvar finns endast böljor och vitt skum, lika diffust som en dröm.
Hon tar ett djupt andetag och andas sakta in doften av frihet. Den är rå och fuktig.

Det går fort. Havsytan försvinner under henne allt snabbare i takt med att vinden tilltar. Den river och sliter i hennes långa mörka hår och förvandlar det till en liten tornado.
Styrkan i armen försvinner. Hon orkar inte längre.
Motvilligt drar hon sig bort från havsytan och in till båten, släpper taget och låter armen vila samtidigt som hennes blick lyfts uppåt. Hon kisar mot ljuset och ler.

Hon vet precis.
.

4 kommentarer:

  1. hmmm vad är det hon vet??? En målande skildring med en snygg vinkel för få in styrka. Trodde den skulle komma tidigare men kom som en överraskning.:)Gillade meningen när hon lutar sig ut från båten mest.

    SvaraRadera
  2. Härligt beskrivande. Känner nästan saltdoften.

    SvaraRadera
  3. Bra och mycket "havsigt" skrivet!

    SvaraRadera
  4. Stark text. Frågan är vad det är hon vet. *nyfiken*

    SvaraRadera