Ett samband

Härligheternas härlighet! Tänkte Tina när hon såg den delikata frukosten som dukades upp på den vita duken framför henne.
Hon blickade ut genom fönstret och betraktade morgondiset som envist hängde kvar i luften efter nattens kalla intåg, samtidigt som hon eftertänksamt läppjade på det rykande heta kaffet.
Hotellet var litet och låg nedsänkt i en liten dal. Tina visste ännu inte vad dagen skulle komma att bjuda på. Hon hade tagit ett snabbt men väl genomtänkt beslut och bokat biljetten själv. Hon behövde tid att andas. Tid att tänka och reflektera. Men också tid till att våga.
Hon hade i hela sitt liv längtat efter att få uppleva geisrarna och det platta landskapet tillsammans med de tryggaste och finaste hästarna som hon kände till.
Hon visste precis hur det skulle se ut även fast hon aldrig varit där tidigare. Det till och med doftade som hon hade föreställt sig.

Den mörka heltäckningsmattan absorberade alla ljud från frukostrestaurangen. Fotstegen blev till dova dunsar och stolarna rörde sig ljudlöst över golvet.
Tina smuttade på apelsinjuicen och tog fram sitt lilla anteckningsblock. Hon bläddrade fram till sidan där hon i all hast klottrat ner telefonnumret till honom. Till han. Mannen med det lockiga håret och de vänliga blå ögonen. Han som fått världen att ändra färg.

Det måste finnas en mening med det här, tänkte hon. Det måste finnas ett samband.