Tusen nyanser

Din hy är rödlätt. Håret skimrar i tusen nyanser av grått och brunt och silver.
Din kropp är täckt av målningar. Där finns höga bergstoppar, stjärnor, raketer, blommor, träd, böcker, diamanter, drinkar och robotar, i grönt och blått och rött och gult och svart. Och världens finaste ängel som pekar och skrattar. Och så ord.
Den där kroppen kan vara den skönaste kroppen som finns.


Du har stora kalla fötter, ofta med stora färgglada skor på. Och du cyklar runt som en nysläppt liten illbatting på gatorna med blinkande lampor, ständigt plingandes på cykelns ringklocka. Rött ljus är grönt ljus och grönt ljus är grönt ljus. Och så wohoar och tjoar du ibland. Hög av farten.


När vi promenerar och du håller din arm runt mig, kan jag luta mitt huvud mot din axel, eller lägga kinden mot ditt bröst, samtidigt som vi går. Och du kan pussa mig på pannan och i håret. Det där håret som alltid killar dig i ansiktet när vi ska sova, även fast jag flätar det varje natt.
Om jag ställer mig så högt upp på tårna jag bara kan, nästan på tåspetsarna. Kan jag kyssa dig i samma höjd som du befinner dig på. Annars är trappor bra, att kyssas ifrån.


När du sover smackar du med läpparna och hackar med tänderna och så håller du på att kissa på dig när du vaknar på morgonen. Varje morgon.
Jag snusar dig i halsen även fast du tycker att det kittlas, och jag lindar mina ben runt dig varje natt under några sekunder innan du krånglar dig bort.
Din famn är stor och varm och härlig. Ofta kryper jag in där och vill stanna kvar för alltid. Ibland kan jag knappt andas. Men jag vill vara kvar ändå.
Den där famnen kan vara den härligaste famnen som finns.


Jag är fångad. I ett nät av tusen nyanser av grått och brunt och silver.
Det kan vara det finaste nätet jag någonsin sett.


Inspirerad av ordet "fångst" från http://skrivpuff.blogspot.com