Fulheten

Jag tar på mig mina grå mjukisbyxor med stora muddar nedtill

De fula med häng i baken och uttöjda knän
Mina allra fulaste byxor

Och så tar jag på mig min tröja

Den fula mörkblå tröjan med ett litet hål under vänstra armen

Den som luktar unket och är alldeles för stor
Min allra fulaste tröja

Mina skor är skadade av fukt och väta

De har vita saltränder och läcker in vatten genom ena sulan
Jag tar på mig de allra fulaste skorna jag äger

Över det toviga, smutsiga håret drar jag på mig min vita toppluva

Den som en gång varit vit, men nu bara är smutsig och har trasiga kanter
Min allra fulaste mössa

Jag går ut. Bland världens vackraste människor
Och jag är den allra fulaste människan i världen


Inspirerad av ordet "undsätta" från http://skrivpuff.blogspot.com