Du står där
Hela dagarna och hela nätterna
Du tittar upp mot solen utan att kisa
Möter stjärnornas gyllene sken utan att bli rädd
Du är outtröttlig och varm
Hela dagarna
Hela nätterna
De ser dig aldrig
Du är dold under en kappa av osynliga trådar
Inte ens barnen ser dig
De passerar med sina små fötter
Formar ord med sina plutiga små munnar
Men de ser dig aldrig
Du låter vinden smeka dig när den vill
Ibland så hårt att det borde göra ont
Ibland knappt märkbart
Den leker med dig
Spelar ett spel du aldrig vinner
Precis som den vill
Jag har aldrig förstått hur du orkar
Inspirerad av orden "att beundra" från http://skrivpuff.blogspot.com
Jag undrar så vem du syftar på. Jag försöker att komma på något abstrakt eller konkret att sätta in i din dikt, men kan inte komma på något. (dags att gå och lägga sig...?)
SvaraRaderaMen även om jag inte riktigt förstår så tycker jag att det är mycket vackert formulerat.
Sååå vackert!! :)
SvaraRaderaUndrar också vem det är. Vackert skrivet men jag känner mig dum för att jag inte förstår.
SvaraRaderaInte heller jag kan klura ut vad det handlar om men det gör inget, för det är vackert.
SvaraRaderaGud va vacker! Jag vill bara läsa mer och mer och nu är jag självklart som de andra väldigt nyfiken på vem det handlar om!! =)
SvaraRadera