Snälla rara fina du.
Jag vet inte om det var du eller jag eller de där rosa lerfigurerna som fick allt att rasa samman.
De brukade stå leendes runt oss i en liten ring och klappa varandra på ryggen samtidigt som vi höll varandra i handen och låtsades som att vi inte såg dem.
Jag vet inte om det var deras arga ögon eller den fräna andedräkten som gjorde det, men jag tyckte aldrig riktigt om de där gubbarna.
När de tittade bort brukade jag tjuvfilma dem. Snabbt och lätt, så jag aldrig kunde glömma hur de såg ut igen. Och när de slutat klappa varandra på ryggen och bara stod i den där ringen, så brukade jag hålla andan för att slippa känna deras stank.
Jag vet inte vems fel det var
Om det var mitt eller ditt eller deras
Eller om det var den där mannen som satt uppe i trädet och pekade på oss
Han som alltid kiknade av skratt så fort vi tittade dit
Vet du?
Inspirerad av ordet "filma" från Skrivpuff
Knäppt och mycket bra!
SvaraRadera