Jag har dragit ner min stora grå mössa till näsan så jag inte längre kan se dig
Jag vet att du är stor, vacker och blå
Och jag vet att dina byxor är smutsigare än mina
Mina skor är alldeles för stora och jag snubblar på fötterna ungefär vartannat steg jag tar
Sanden under mig kommer inte från någon öken i ett exotiskt land
Det är bara stora, fula stenar från en mörk grotta som malts ner och kastats ut över vägarna huller om buller
Och jag bara snubblar
Det sticker i hela ansiktet
Litet lurv från garnet killar mig i näsan
Jag hör bilar och människor där utanför
Känner att det blåser kalla vindar
Och därborta står du
Alldeles stor, vacker och blå
Tittar på mig med smutsiga byxor som nästan når ner till asfalten
Iakttar med runda ögon
Och jag bara snubblar
Inspirerad av orden "att bromsa" från Skrivpuff
Fin, hjärtknipande och rafflande, Dikt.
SvaraRaderaWe like..
SvaraRaderaOj, vad fint. Gillar särskilt det där med sanden.
SvaraRaderaI like.
SvaraRadera