Du behöver aldrig vara rädd

Han tar fram ett rep av stickig vass hampa
Lindar det så hårt han kan runt min knotiga handled
Drar åt
Så det knakar i benen
Jag gör ingenting
Han viskar tyst i mitt öra
Jag behöver inte vara rädd

Min hand blir sakta röd och vit och blå och gul
Tappar känseln
Bit för bit
Repet skär in
Som tusen och tusen vassa rostaggar  i min hud
Men jag behöver inte vara rädd
Det har han sagt
Det har han viskat i mitt öra

Jag kvider
Det kletiga blodet tränger fram
Förlösande smärta
Som förvandlas till värme
Ren skön värme
Som ingenting annat

Han tittar på mig
Betraktar mig
Min nakenhet
Och han ler


Inspirerad av orden "att närma sig" på Skrivpuff