måndag 21 mars 2011

Göra något snabbare

Ett skarpt månljus lyste in genom fönstret
Jag kikade ut. Den var stor, glödande och rund
Jag ville ta mig ut i kylan och vidröra den
Ställa mig på ett berg med klotet tätt intill. På beröringsavstånd.

Låta månljuset spegla tårarna och marsvindarna färga mina läppar blå
Låta bergsstenen tränga in i mina ben genom fötterna.

Men jag hann inte, innan den försvann bakom de tjocka molnen. Innan det blev mörkt.
Kvar stod jag barfota på det vita golvet och tittade ut genom den smutsiga fönsterrutan
Insåg att det var för sent.

7 kommentarer:

  1. Vad synd att du inte hann.

    SvaraRadera
  2. Ja suck. 14 november 2016 lär det vara dags igen. Gott om tid plötsligt...
    Fin dikt!

    SvaraRadera
  3. Fint om ögonblickens flyktighet

    SvaraRadera
  4. ibland undrar jag om man inte hindrar sig själv från att hinna, och varför i så fall...? fint

    SvaraRadera