En öronbedövande tystnad
Oönskad
Men självvald
Två bilder som omöjligt kan sammanfogas
Den vackra
Den svarta
Kom för nära en flammande eld
Brände mig
Drog mig tillbaka
Till tystnaden
Den mjuka, fluffiga bomullen
Byttes mot rispande knivar
Kanske vågar jag sticka ut stortån en dag igen
Tills dess stannar jag här.
så känns det när man ger upp, och man vet att man gör det, men orkar inte kämpa emot. fint avslut, gillar bilden av att man vågar igen, en tå i taget
SvaraRaderaGillar.
SvaraRaderaFint! Gillar särskilt tån.
SvaraRadera