Jag betraktar dem på avstånd
Människorna
Men allt jag ser är yta och skräp.
De har hårda kanter och kalla händer
Skrumpnade hjärtan och svarta lungor
Men de vet inte ens själva om det.
Med öppna handflator
Stora som flaggskepp
Försöker de fånga allt som kommer i deras väg
Tar allt de vill ha
Utan att sovra
Jag trodde att de visste
Att jag inte var en av dem
Att jag bara hälsade på
Men de släppte ju aldrig taget.
sorgset och lite förvånat..fint beskrivet och skrivet
SvaraRaderaTycker om.
SvaraRaderaBra skrivet, lite otäckt slut som är flerbottnat. Ödesmättat på något sätt.
SvaraRaderaGillar.
SvaraRaderaTycker mycket om
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderaAv någon anledning associerar jag till ett nikotinberoende. Kanske är det de svarta lungorna som gör det, jag vet inte. Det känns liksom dunkelt och rökigt.
"flaggskepp" Genialt.
SvaraRadera