Jag vill krypa ur mitt skinn.
Det där kliande, stickande, tjocka skinnet.
Skala det av mig.
Krypa ur det.
Lämna det bakom mig.
För en liten stund vill jag bara vara naken.
Vara jag.
Vara med.
Men det sitter där.
Kliande, stickande, tjockt.
Omöjligt att bli av med.
Jag minns hur jag brukade dra i det.
Jag brukade dra och slita och böka.
Utan resultat.
Det satt kvar.
Det bara sitter där.
Inspirerad av ordet "att minnas" på http://skrivpuff.blogspot.com/
Man får en krypande känsla, som om personen även vill krypa ur sitt liv.
SvaraRaderaJobbigt att minnas sina tidigare fruktlösa försök.. Bra skrivet..!
SvaraRaderaFin. Roligt att se dig igen. Gillar speciellt de tre raderna i mitten.
SvaraRaderaKul att se dig!
SvaraRaderaTalande bild att vilja krypa ur huden. Huden har nog minne av på det ena och andra.
SvaraRaderaKul att se dig igen.
Fin dikt full av känslor
SvaraRadera