Ett varmt andetag mot min nakna hals. En varm fuktig pust av välbehag.
Stora händer som varsamt smeker mitt tunna skinn. Ritar hjärtan med lätta fingertoppar över hela min kropp.
Doften av omtänksamhet och värme sitter kvar i kudden som jag kramar i din frånvaro.
Silvergrå hårstrån som gnistrar i solens ljus. Blandas med gyllenbrunt.
Den stora varma famnen jag somnar i varje natt.
Han, som fick sprickorna i marken att sammanfogas.
Han, som planade ut uppförsbackarna.
Han, som färgade himlen röd.
Han, som håller min hand.
Vilken smärtsamt vacker avslutning med fina bilder! Det är kärlek när sprickorna i marken sammanfogas! Härlig stämning i den. Skitbra!!!
SvaraRaderaVackra ord i perfekt följd som väcker bilder och känslor
SvaraRaderaVacker. <3
SvaraRaderaÅ vad fint du skriver! Fina bilder av trygghet.
SvaraRaderakärlek på hög nivå fint
SvaraRadera"Planade ut uppförsbackarna" Väldigt fin hela texten,
SvaraRaderavackert vackert
SvaraRadera