Den som finns i periferin bakom glaset men inte syns. Den som bankar nävarna blodiga som ingen lägger märke till. Den som skriker sig hes som ingen hör. Tills syret tar slut.
Allt som återstår är ett tomrum. Ett svart hål rakt in i evigheten som ingen ser.
Nobbad av världen, nobbad av livet.
Nobbad ända in i själen.
Jättebra skrivet om utanförskapet! Jag tycker din korta text har enorm precision och skärpa.
SvaraRaderaSkrivet med stor inlevelse. Bra!
SvaraRaderabra tungt
SvaraRaderaMycket tung text som berör mig djupt
SvaraRaderaFantastisk inledning, gripande första mening
SvaraRaderaTack för era fina kommentarer!
SvaraRadera