Följ mig

Någon gång när du är trött och sömnig och har blodsprängda ögon ska jag be dig att stanna uppe en extra natt med mig
En extra mörk natt
Så får du se allt det där vackra
Bruset som lagt sig, stjärnorna som viskar, svärtan
Livet
Mitt som kan bli ditt som kan bli vårt
Snart
Tre blinkningar bort och ett vått slick på nästippen
Det är värt det
Jag lovar
Kom!

Om du kunde simma

Jag skulle kunna berätta för dig hur vacker du är
Varje dag skulle jag kunna berätta att du är den vackraste människan jag vet
Att ditt hår glänser i tusen nyanser i solen
Att dina fingrar är mjukare än någon annans
Att du är allt och lite till
Men det behövs inte
För jag vet att du fortfarande tittar bort och lyssnar på fåglarna när jag vill hälla ut alla de vackra orden
Ändå tar jag min röda hink och häller
Häller och häller
Tills du flaxar med armarna och sakta drunknar
Till fåglarnas sång

Från mig till dig

Förlåt mig
Ge mig bara en sekund så ska du få tillbaka alla dina kyssar
Och alla dina ickekyssar
Jag har sparat dem längst in längst ner i min byrålåda. Den fula med nyckel.
Jag lindade in dem bland tyllkjolarna och nattlinnena jag aldrig kommer att använda
För att jag är för ful och de är för fina
Jag visste att du skulle vilja ha dem tillbaka – kyssarna
Så jag sparade dem en och en
Ickekyssarna vill jag riva och kasta
Du får dem också, fast du inte vill
Imorgon har vi glömt allt
Hur jag står naken och bar och vit i ditt lilla rum
Med armarna utsträckta. Som ett fån.
Jag ville bara smaka på dig en stund
Med saliv och varma läppar

Gå din väg

Du borde inte vara här
Du borde gå
Gå hem till fröken grå och låt mig få skratta ifred i mina färger
Jag vet inte hur lång tid det kommer ta
Allt skrattande
Men det är för lång tid för dig
Så vänta inte, för jag vet att du inte kan
Bara gå
Ta skrattet med dig om du vill, bara jag får alla färgerna
Alla utom grått. Fröken grå är alltid din
Jag stannar kvar här
Det är dags
Kom nu
Gå nu

Stanna kvar

Jag vet att du bara menar väl
Jag vet det
Men när du slår mig hårt i ryggen varje kväll så krymper jag lite
Lite i taget
Jag förstår att du behöver det
Att det gör att du kan andas lite lättare
Det är okej
Men det är så lite kvar av mig nu

Så snälla, kära, vackra du
Klä av dig naken och lägg dig här på golvet bredvid mig
Jag kan hålla din hand
Sjunga en vaggvisa
Blinka i takt med dina ögonlock

Bara låt mig få vara kvar lite till
Lite
Till.

Ge mig lite rött

Igår släppte jag ut dem
Alla fåglarna från mitt vardagsrum
Tusentals vackra färger flaxade runt så dammet yrde tillsammans med små fjädrar i luften
Det var kalabalik, precis som jag visste att det skulle bli
Precis som jag ville

Hade de kunnat skrika hade de skrikit
Istället kraxade de högljutt
Kanske av glädje

Kanske av sorg
Jag kunde inte fråga

De är borta nu
Allt som är kvar är tomt och vitt och luktar kiss
Och jag saknar dem inte
Varken fjädrarna, skriken eller klorna
Eller de svarta små ögonen
Bara färgerna

Lalala

Alla de där gångerna när du är som allra mest ledsen
Avgrundsledsen
När allt runt dig är askgrått och jävligt och vinden blåser dig hårt i ansiktet så det gör ont
När fingrarna värker av kyla och blir vita, blå och röda, och sedan svarta små stumpar
När hjärtat är för litet för din kropp och du vill kasta det långt ner i ett nattsvart hav så det kan sjunka och försvinna spårlöst ner i en kladdig gyttja
När dina ögon nästan dränks av salta tårar som aldrig tar slut utan istället bildar en ocean där du får simma runt i oändligheters oändlighet. Ensam.

Du vet då.

Då ställer jag mig upp. Ler. Och så sjunger jag min hymn.