tisdag 18 december 2012

Tack för lånet

Jag tror att jag måste lägga ner dig i en liten skål av tunt porslin
Jag ska försöka att inte skvalpa ut något på vägen
Jag kommer att gå över trägolv, isiga gator och mjukt gräs och få stickor under fötterna samtidigt som jag balanserar dig mellan mina frusna fingrar.
Du behöver bara ligga kvar. Skvalpa runt i takt med mina fotsteg.
Det klarar du
Det vet jag
Du gör det fint

Jag har klippt av mig håret.
Kortare än kortast för att ingen ska kunna slita tag i det på vägen.
Ett hårstrå, eller ett stort sjok av hår. Nu blir det svårt. Jag kan gå snabbt och håret kommer inte att fladdra. Ingen kommer att hinna
Ingen kommer att nå
Jag är lite fulare nu. Såklart.
Det gör ingenting.
Jag visste det igår. Och jag visste det i förrgår. Och jag visste det i förrförrgår.
Bara man vet, så gör det inte så ont.

När vi kommer fram ska jag vaska fram dig ur skålen igen. Och så ska jag ställa tillbaka dig på din plats. Där du alltid ska stå
Ingen kommer märka något.
Jag lovar
Inte ens du
Du kommer bara att vara lite trött