Den blå och den vackra

Jag har dragit ner min stora grå mössa till näsan så jag inte längre kan se dig
Jag vet att du är stor, vacker och blå
Och jag vet att dina byxor är smutsigare än mina

Mina skor är alldeles för stora och jag snubblar på fötterna ungefär vartannat steg jag tar
Sanden under mig kommer inte från någon öken i ett exotiskt land
Det är bara stora, fula stenar från en mörk grotta som malts ner och kastats ut över vägarna huller om buller
Och jag bara snubblar

Det sticker i hela ansiktet
Litet lurv från garnet killar mig i näsan
Jag hör bilar och människor där utanför
Känner att det blåser kalla vindar

Och därborta står du
Alldeles stor, vacker och blå
Tittar på mig med smutsiga byxor som nästan når ner till asfalten
Iakttar med runda ögon

Och jag bara snubblar


Inspirerad av orden "att bromsa" från Skrivpuff

Snömodd

Jag fyller hela min mun med snö
Iskall, stenhård snö
Känner hur den sakta smälter och blir till en rinnande ljummen bäck
Jag vet att den är smutsig
Jag vet att hundar har kissat i den, människor trampat med sina smutsiga skor och tonåringar spottat i den
Och jag vet att det lever tusen och åter tusen av bakterier och mikroskopiska små djur i den
Den är smutsig, jag vet det
Men jag känner aldrig smaken av det

Det ilar i mina tänder
Ögonen tåras
Vattnet rinner sakta nedför hakan och droppar ner på mina knän
Jag trycker in lite till
Ny snö
Smutsig snö
Vill kräkas

Jag hör någon ropa mitt namn
Det snurrar till i mitt huvud när jag försöker ställa mig upp
Den där kylan har sakta borrat sig in under min mörkblå duffel, ända in till levern
De vita lovikka-vantarna har blivit dubbelt så tunga och liknar två stora snöbollar

Jag klappar försiktigt på min högra axel
Och så smyger jag ljudlöst bort


Inspirerad av ordet "snurra" på Skrivpuff

På en förbjuden plats

Genom springan i dörren kunde jag se honom

Hans nakna vackra rygg och håret som lockade sig i nacken

Jag hörde honom andas

Tungt och lätt på samma gång

Han var någon annanstans

Hans blick var fäst på en punkt långt borta

Ut genom den smutsiga fönsterrutan, förbi den kala eken, bortom parken och ut i tomma intet

Jag önskar att jag kunde se in i hans värld

Se vad han såg

Känna det han kände

Dela den där världen med honom

Jag vill smeka hans nakna rygg med mina fingertoppar

Kyssa nacken med de mörka lockarna

Men jag vet

Jag vet mycket väl

Att jag bara kan stå här

Bakom dörren

Och titta

Längta

Bakom en vägg av tyg

Hej. Du där.
Du som står bakom gardinerna.
Du som sneglar nyfiket mot asfalten som ringlar sig ändlöst utanför.
Ta alla dina saker.
Packa ihop dem, en och en i varsin stor svart sopsäck och kasta dem sedan så långt du kan.
Jag lovar att du kommer glömma allt.
Du kommer glömma de svarta byxorna som skavde mot dina höfter. Du kommer glömma den turkosa tröjan som fick din hy att se genomskinlig ut. Och du kommer glömma den stickiga beiga halsduken som gjorde att du kände dig huvudlös utomhus.
Mest av allt kommer du glömma de grova svarta kängorna som knarrade för varje steg du tog och skavde upp dina hälar.

Ta bara ett steg fram nu. Låt gardinerna hänga där de hänger. Och låt din näsa andas in luften som stiger upp från asfalten. Jag vet att du kommer att älska den, doften.
Och jag vet att du kommer glömma. Allt.


Inspirerad av ordet "huvudlös" på Skrivpuff

Kyss mig

Andas ut den där kyliga luften och kyss mina ögonlock varma, så skriver jag ditt namn i snön.
Ta av dig dina vantar och smek sakta min nacke, så dansar jag naken i skenet av ett stearinljus.
Håll stadigt i mina gestikulerande händer, så ler jag bara mot dig.

Ta din värme med dig och kom hit
Så försvinner jag aldrig mer