lördag 31 december 2011

Röd dröm

Jag ska dyka
Med händerna över huvudet och utsträckta tår
Jag ska sluta mina ögon och kasta mig ut
Mot den tjocka gröten långt där nere

Jag vet att jag inte kan simma
Jag vet att jag inte kan hålla andan
Det är bara varmt och mjukt och rött

Jag vet hur det kommer kännas
Jag vet hur du kommer att se ut
Rynkad panna och oförstående blick

Men lugn
Bara lugn
Det gör inte ont

torsdag 29 december 2011

Urväxt

Det skaver mot skinnet
Utanpå och inuti
Det kliar och sticker och har sig

Någon klädde av mig när jag sov
Slet av mig min dräkt
Blottade mina fulaste små skavanker som ingen någonsin sett
Kastade kostymen i tvätten och tvättade
På hundrastjuttielva jäkla grader
Prånglade sedan in mig igen
Som ett korvskinn som stoppas till bristningsgränsen

Nu ligger jag här
Och jag är för stor för mig själv
Försöker klia, klappa och dra
Försöker töja

Du bara ler
Med dina gula tänder

tisdag 6 december 2011

Två minuter senare

Han har långsamt klättrat högst upp i det kala trädet.
Mödosamt och metodiskt.
Nu sitter han där, på svajande kala grenar och vinkar frenetiskt till mig med sin röda stickade vante. Den med hål i som han aldrig slutar älska.
Jag tittar upp mot honom. Kisar mot ljuset och vinkar tillbaka.

Han vet ingenting.
Jag väntar på att han ska ramla ner, och skrika och gorma. För det gör han alltid.
Varje gång.
Men den här gången ser han mig inte. Han ser inte mina vinkningar och mitt leende. Han ser inte min röda kappa och mitt burriga svarta hår.
Han ser inte mig.

Om ungefär två minuter och sju sekunder når han marken med en duns. Han kommer att bli arg. Han kommer faktiskt att bli vansinnig.
Hans ansikte kommer att bli högrött och han kommer att knyta sina nävar tills knogarna blir snövita.
Men. Då är jag redan långt härifrån.
Då har jag lyft min kjol, plutat med läpparna och fått skjuts till en annan del av världen.

Du behöver inte vara orolig.


Inspirerad av orden "få skjuts" på Skrivpuff