Jag vill krypa ur mitt skinn.
Det där kliande, stickande, tjocka skinnet.
Skala det av mig.
Krypa ur det.
Lämna det bakom mig.
För en liten stund vill jag bara vara naken.
Vara jag.
Vara med.
Men det sitter där.
Kliande, stickande, tjockt.
Omöjligt att bli av med.
Jag minns hur jag brukade dra i det.
Jag brukade dra och slita och böka.
Utan resultat.
Det satt kvar.
Det bara sitter där.
Inspirerad av ordet "att minnas" på http://skrivpuff.blogspot.com/
