måndag 31 januari 2011

Rikt känsloliv

Med glödande ögon stirrar hon stint på mig. Hennes ilska går inte att ta miste på.
Jag hade gjort det igen. Retat upp henne utan att egentligen veta hur.
Läpparna formar sig i stora rörelser och hon blottar sina tänder. Stora ord färdas som spjut i luften. Brännande heta.
Jag ser. Men jag hör ingenting. I mitt huvud nynnar jag istället stilla på den lilla melodin jag alltid bär med mig.
Jag tittar på henne, ser hennes vrede. Låtsas förstå. Men bryr mig egentligen bara inte.
Hon kan stå där med sin svarta vrede.
Den kan hon behålla för sig själv.

söndag 30 januari 2011

Rynka

En rynka i pannan
djup fåra av oro och bekymmer.
Höjda ögonbryn som strävar mot hårfästet
tankar som snurrar i vansinne.

Uppgivet slätar den ut sig
lägger sig tillrätta.

Ger upp.

lördag 29 januari 2011

Åstadkomma

Snön låg som ett gnistrande mjukt täcke över marken. Hon skred fram.
Nakna mjuka fötter deformerade de vita iskristallerna under henne.
Kölden grävde sig upp genom fotsulorna. Utan att be om ursäkt. Bedövade de kritvita tårna, färgade dem sakta blå.
Det långa mörka håret hängde vilt och rufsigt ner över axlarna. Sträckte sig som en enbuske över den pälsbeklädda ryggen. Vilade stilla mot kappan som fladdrade runt benen ikapp med vinden.

Hennes blick var tom och trött. Mörka och bottenlösa gnistrade de ikapp med isen.
Hon andades djupt och långsamt. Skapade skarpa rökmoln i kylan. Lät den komma henne nära. Välkomnade den.
Hon böjde sig ner, doppade fingrarna i det isande vita. Kramade.
Formade sakta en stor klump av vit iskall snö. Framför sig såg hon ett isslott, men en snöklump var det enda hon lyckades åstadkomma.

onsdag 26 januari 2011

Ansträngd

Hon drog upp axlarna och lade uppgivet armarna i kors tätt intill kroppen. Den halvt urdruckna kaffekoppen stod på skrivbordet och hade bildat bruna kafferingar på den vita bordsytan.
Hon stirrade med ansträngd blick framför sig. Mötte den stora ljusbruna anslagstavlan med blicken. Den hade växt sig större sedan sist. Blivit gigantisk. Fyllts på till bredden med skrikrosa post-it lappar. Allt skulle hinnas med, allt skulle bockas av. Lapparna stirrade hånfullt tillbaka på henne. Stack som nålar i hennes svullna ögon. Fick hennes hjärta att slå fortare. Några darrande extraslag. Stressen var ett faktum. En känsla som grävde ett djupt mörkt hål längst ner i magen.
Hon tittade sig omkring, försökte hitta en utväg. Eller åtminstone en genväg. Men den fanns aldrig där.
Ingen dold lättsam stig hur mycket hon än sökte efter den.

tisdag 25 januari 2011

Hemlängtan

Jag längtar.
Efter dig.
Efter din varma famn.
Efter alla dina ljuva kyssar, ditt fina leende och dina blå ögon.
Efter dina mjuka läppar.

Jag längtar efter närheten till din kropp. Ditt hjärta.
Jag längtar efter ditt skratt.
Efter din värme, ditt fluffiga hår och dina kyssvänliga kinder.

Efter dig.
Hem.

måndag 24 januari 2011

Dagens första tanke

Ett mörkt rum.
Ett varmt andetag i nacken.
En telefon som med sitt alarm väcker oss ur sömnens dvala. Skär genom luften. Luften som blivit rå och fuktig av långa djupa andetag.
Kondens på insidan av fönsterrutan intill oss.
Under duntäcket är det varmt, av kroppsvärme och naken hud.
Av kärlek.

Hummande under täcket.
Trassligt och strävt hår.
Sömn i ögonen och svullna röda läppar.
Sträcker ut mina lemmar som blivit stela efter nattens stillhet.
Varma ömma kyssar i nacken. Vänder mig om, söker mig mot värmen. Kyssar i ansiktet från stora blå ögon. Leendet som kikar fram i mörkret bakom tunga ögonlock. En hand som smeker ryggen lätt och varsamt.
"Det är för tidigt" tänker jag.
Gosar in mig i kudden samtidigt som sängen blir större och värmen försvinner.

söndag 23 januari 2011

Ett hyss

En labyrint.
En krokig igenväxt stig.
Prunkande grön.
En hemlig plats
på hemlig ort
som ingen ser.

Ett pillemariskt leende
från han som såg.
Han som gick barfota
över stock och sten.
Springande.
Stapplande.
Lunkande.

Han som inte nöjde sig
utan lek.

torsdag 20 januari 2011

Dagens bästa stund

Mörkret sänker sig över Stockholm. Dagen övergår till kväll. Natt.
Utanför de smutsiga fönsterrutorna är det svart och tyst. Endast månens starka vita sken lyser in i min värld. Bilarna har slutat tuta och människorna slutat springa.
Jag trotsar klockan. Trotsar dygnsrytmen. Trotsar den dova tröttheten som kopplar sitt grepp om mig om dagarna.
Njuter av stillheten. Njuter av att inte förväntas prestera. Producera.
Låter suset av den sovande staden lägga sig som en dimma över takåsarna.
Blickar ut.
Skriver. Tänker. Gråter.
Andas.
Förlänger livet en smula.
Invaggas i nattens stillhet.
Min frizon från livet.

Åldras

Världen var en liten plats.
Världen var det jag kunde se och det jag kunde höra. Det jag kunde vidröra.
Världen var vad som fanns runt mig. En mjuk plats, fylld av kärlek.
Den var min egna, jag formade den som jag ville. Den var vad jag ville att den skulle vara. Den var vacker. Den var fin.

Men den blev större. Växte som en svulst i takt med dagarna som passerade.
Under ytan och långt borta lurade demoner. De fanns alltid där. Jag visste bara inte.
Lärde mig. Att den består av mer än rosa fluff och röda hjärtan.
Den blev råare. Kallare. Hårdare.
Mörkare.

onsdag 19 januari 2011

Avyttra

Med fingrar fläckiga av smuts rotar han vant igenom papperskorgen. På jakt efter någonting. Något som kan vara värt att spara. För där, bland kladdigt glasspapper, använda näsdukar, fimpar och snus fanns det skatter. Det kunde vara en sko. En skrynklig lapp med text. Eller något helt annat. Något spännande.
Tomburkar brydde han sig inte så mycket om. Visst tog han dem när de låg där framför honom, men det var inte dem han letade efter. De krävde mer jobb att släpa på och panta än vad de gav i vinning tillbaka. Men han gjorde det ändå. Tog hand om dem. Mest för att man skulle.

Men hans ögon och fingrar sökte ständigt efter någonting helt annat. Sådant som var skräp för andra. Vanliga människors avyttringar.
Ibland lyste det som guld mitt bland allt bråte och han fiskade upp det med andakt.
Varje dag var ett nytt äventyr.
Varje ny soptunna en oupptäckt guldgruva.

måndag 17 januari 2011

Motsättningar

Röd sammetsridå. Svettdroppar som formas till små pärlor i pannan. Växer tills de blir tunga och börjar rinna. Sakta ner mot ögonen.
Röda läppar. Varsamt målade med darrig hand.
Förväntan, längtan, nervositet. Skräck.

Surret av människoröster. Dova ljud och rörelser i mörkret bortanför strålkastarna. I det blinda.
Hjärtat som bultar innanför västen. Hårdsprayat hår. Lindat till korkskruvar som faller fritt under den höga svarta hatten.
Längtan, efter strålkastarljuset. Rädslan, för stålkastarljuset.
Det skoningslösa.

lördag 15 januari 2011

Tillta

Vinden tilltog.
Blev till storm.
Förstörde.
Rev och slet.
Skapade trasor.
Revor i landskapet.

Revor, som små rivsår
i den annars välmålade fasaden.
Skönhetsfläckar som irriterar ögat
gör det vackra fult.
Fult.
Fulare.
Fulast.

torsdag 13 januari 2011

Manipulera

Han manipulerade hennes sinne. Fick henne att se något annat. Någonting bortom det enkla och det lätta. Skapade en dunkel dröm i fiendeland. En plats för henne i mörkret.

Mitt bland det ulliga och mjuka fanns en härva av taggtråd som förlorat sina vassa spretande taggar. Förlorat det knivskarpa någonstans på vägen.

Han förvred hennes tankar. Hela hennes sinne.
Kom alltid att finnas där.
I drömmen.
I fantasin.

onsdag 12 januari 2011

Förslag

Snöflingor, stora som tefat
dansar en vals i vinden.
Yr
som en jättelik snökula någon ruskat om.

Jag sitter i mitten.
Blickar upp
mot vit himmel.
Skickar med all min kraft upp en tanke.

Ett litet förslag.

tisdag 11 januari 2011

Förändra utseende

Den kalla leran smekte hennes lår. Klädd i sin finaste vita klänning med skirt tyg satt hon i den undangömda lilla tjärnen i skogsgläntan. Lät det kalla vattnet omsluta hennes kropp. Hennes vita skinn.
Det midjelånga eldröda håret hängde i blöta testar. Bredde ut sig i vattnet runt henne som en stor solfjäder.
Vattnet var mörkt och fullt av fladdrande sjögräs som ogenerat smekte hennes tår och bara ben. Försökte ibland fånga henne i sina nät. Slingra sig runt anklarna och slita henne mot en okänd plats dit ingen någonsin hittar.

Spegelblankt, tyst och stilla.
Hon lutar sig framåt och tittar ner. Ser sin egna spegelbild reflekteras på vattenytan. Ser sig själv, fast med ett annat ansikte.
Den vita klänningen lyser upp den mörka ytan. Gör det hela uthärdligt.
Hon visste att hon skulle klara det. Bara inte hur.

måndag 10 januari 2011

Finnas

Hon lekte tyst för sig själv. Bildade små bubblor av saliv som sprack mot de ljusröda läpparna. Lät den skarpa doften av nyklippt gräs fylla näsborrarna samtidigt som hon kisade mot den starka solens gula strålar.
Långt borta kunde hon se svarta konturer av fåglar som flög ikapp med vinden med de svävande molnen som bakgrund. En vild dans i luften.
Natten låg som en vag dimma i hennes minne. Suddiga ansikten i mörkret. Glansiga, med rödsprängda ögon och frissigt hår. Öl och dans tills solen gick upp och svetten blandats med resten av det pulserande dansgolvet. Tills natten blev till morgon.
Hennes ena svarta sko försvann någonstans på vägen. Hon mindes inte var.

Otåligt trummade hon med fingertopparna mot den rutiga filten under henne. Rastlösheten hade sitt grepp om hennes kropp. Kunde inte slappna av, kunde inte bara vara.
Hettan fick allt runt omkring henne att gå i slowmotion. Luften stod stilla och stockade sig i halsen.

Hon blickade ut över det grönskande sommarlandskapet framför henne och tänkte att livet trots allt var ganska fint.
Att finnas kan vara ganska fint. Ändå.

söndag 9 januari 2011

Svalt

Jag var en av dem.
En av alla de som existerade men inte fanns. Som iakttog utan att delta.
Låtsades att inte se. Men jag såg. Allt. Inifrån bubblan av okrossbart glas.
Formades likt en grå lerklump på en drejskiva som snurrade för fort. Hann aldrig riktigt med. Förblev en oformlig klump.
Svalde hårt. Blundade. Glömde.